Jag tänkte att det inte skulle vara några som helst problem att besöka Sverige i februari. Även om jag är medveten att det inte är semesterdestination nummer ett vid den här årstiden. (Om man inte gillar att åka skidor förstås, vilket jag inte gör) Senast jag var i Sverige i februari var 2014! Men jag har ju numera en varm och ombonad lya att vara i, och inga utomhusaktiviteter planerade. Och jag tyckte faktiskt att vintern i Portugal varit tämligen kylig. Jag använde täckjackan i stort sett varje dag, och och det har varit sällsynt regnigt. Skor och strumpor på (jag som gillar att gå barfota), och gärna en sjal runt halsen. Så hur kallt kan det vara, tänkte jag? Svaret är att det var svinkallt i Vallentuna! Infödingarna skrattade åt mej och tyckte jag var pjoskig. Jag saknade mina långkalsonger och en mössa som går ner över öronen, för vindarna kom från Sibirien och gick genom märg och ben. Mina referensramar gällande kyla har gått vilse sedan jag emigrerade.
Jag har heller inte sett solen eller blå himmel på över en vecka! Men det där solskenet, det kommer från mina närmaste. Det värmer gott att få vara med döttrarna och barnbarnen, och det väger upp. Men besöket bestod mest av inomhusaktiviteter. Förutom att skaffa nytt pass som var det huvudsakliga målet för resan så besökte jag det stora blågula möbelvaruhuset för att inhandla beståndsdelar till den köksö jag designat och som min händige svärson sedan byggde ihop till mej. Den är på hjul och helt perfekt i lilla lyan. Så himla nöjd!
Dessutom har jag varit på innebandymatch och kollat när ena barnbarnet räddade ett stort antal målförsök. (Tacksam att fotbollen bildligt talat ligger på is så här års.) En fartfylld upplevelse, fast jag inte fattat poängen med att spela match när man inte räknar poäng.
Men när man vaknar på morgonen och allt är grått och vitt och stora flingor singlar genom luften, då tappar jag all lust att utforska omgivningarna till fots. Istället har jag kört bil på vintriga vägar, och lärt mej hitta lite bättre. Hade glömt hur det var att skrapa is och snö från vindrutan. Provade att ta en äkta svensk fikapaus på ett litet bageri.
Tillbaka hemma i Cascais kändes luften rätt varm och allt var grönt. Som att resa framåt i tiden. Vårlikt nästan. Aningens lite för kyligt för morgonkaffe på terrassen visserligen, men ingen snö i alla fall.
Nästa gång jag reser till Sverige kommer det att vara grönt och jag kan dricka mitt kaffe på balkongen. För om man börjar dagen med blå himmel, så brukar det bli en bra dag.
Livet på landet - och i utlandet 